Föräldragruppen min är delad i två när det gäller att ”lämna bort” sin bebis några timmar.
Vi har den ena halvan som vill ha lite egentid och som har lämnat sitt barn hos ex pappan eller mor och farföräldrar några timmar under dagen/kvällen. Då man kanske träffar vänner, går ut på krogen eller bara åker iväg och handlar utan barnvagn. Hit hör också dom som väldigt gärna vill göra det men som har en lite för mammig bebis som inte vill vara hos någon annan.
Sedan har vi den andra halvan som aldrig har lämnat sitt barn mer än några minuter. Känner liksom inget behov av att vara Lisa eller Stina utan vill gärna vara mamman. En röst sa något i stil med att Man måste passa på att vara med sitt barn dygnet runt för det är inte länge dom är så här små, så att man inte missar något.
Vi har lämnat Milo ett par gånger under hans korta 9-veckors liv. Jag har varit nere på stan på kvällarna och Andreas har varit iväg och träffat kompisar några gånger. Självklart så saknar man ju honom hela tiden och hör av sig flera gånger under dessa få timmar, men jag känner att jag behöver få komma ifrån ibland.
ååh vad trött jag blev nu. Pax mig inte bli en i den andra gruppen. Nej stå på dig, bäbisar klarar visst av att vara hos andra, speciellt sådär små! Är ju jätteviktigt att dom får vänja sig vid det hela tiden, hur ska det annars bli senare? Det kanske är mammorna som verkligen vill vara behövd om man tror att ingen annan kan hålla barnet en timme eller så ;) Som du säger, det blir hela identiteten. Nej jag tycker det är skitbra att ni gör lite andra saker också!
SvaraRaderaGlada föräldrar = glad bäbis.
Sociala föräldrar = social bäbis.
Maria & Andreas = bästa föräldrarna åt Milo!
Tycker att det är skithäfigt att ni redan evrkar så lugna och trygga, efter bara nio veckor. Säkert många mammor som är avundsjuka på det!! Kram
Ja, man vill ju vänja Milo med dom runtomkring oss så att vi såsmåningom kan ha barnvakt om vi behöver! Så sant i det du skriver.
SvaraRaderaKram på dig.