Remiss

Igår fick vi träffa en seriös och duktig barnläkare som tog våra bekymmer på allvar och skickade en remiss till öron-näsa-hals för Milo. Under förra veckan började vi bli lite smått oroliga för Milos andning under nätterna. Han har varit tungandad och haft andningsuppehåll på nätterna i ca 3 veckors tid och det har bara blivit värre och värre. Han andas med öppen mun och snarkar och man ser på hans bröstkorg att han får anstränga sig väldigt mycket för att få luft och hjärtat dunkar hårt och pulsen är hög medan han sover. I fredags fick vi tid hos en läkare på vårdcentralen men det var ju som att komma till en inkompetent undersköterska, inget ont om undersköterskor men jag fattar inte att denna kvinna kan få kalla sig läkare. Vi fick berätta om Milos andning och hon började med att kolla i öronen...sedan en sekundkort titt i halsen och säger därefter att hans halsmandlar är svullna men inte inflammerade och irriterade. Sen börjar hon prata om att det är vanligt att killar i Milos ålder har svullna halsmandlar och att det kan vara svullna efter en förkylning. Sen verkar hon nöjd med sin insats varpå Andreas får be henne att lyssna på hjärta och lungor. Allt låter fint och hon säger till oss att vi kan återkomma om en vecka om han fortfarande har problem med andningen. Jaha, bara att gå hem då. Vi som hade hoppats på att få en remiss till öron-näsa-hals för vidare undersökning. Under helgen fortsätter besvären och andningsuppehållen blir längre, säkert en 10-15 sekunder innan han kommer igång igen. Igår kände vi att vi väntat tillräckligt och ringer till vårdcentralen igen för att få komma dit och ber om att få komma till en annan läkare. Samma dag får vi en tid hos en barnläkare som kollar näsan och halsen och ser att köteln bakom näsan är för stor, och att halsmandlarna också är större än normalt. Hon lyssnar på hjärtat och lungorna och säger sedan att det här skickar jag en remiss på, han behöver opereras. Skönt med en läkare som är seriös och som även kollar näsan eftersom han har svårt med andningen, vilket den första läkaren inte gjorde...fattar inte vad hon höll på med, kolla öronen när vi kommer in med ett barn som har andningssvårigheter på nätterna...och glömmer att lyssna på lungor och hjärta. Skicka henne på en kurs om barns andning och vilka organ som används i kroppen när man andas för det verkar hon ha missat i sin fina läkarutbildning.