Idag kom Milo och Noas kusiner upp till stugan! En lång väntan och ett kärt återseende. Efter flera påskäggstävlingar/påskäggsjakter så gick vi ut på en promenad. Vi hittade en liten bäck med en bro över, där fastnade vi. Det var väldigt underhållande att kasta stora snöklumpar i bäcken. Till middag fick vi äta årets första grillade kött!
Vi testade Klövsjös skidbackar idag och blev väldigt positivt överraskad. Vi hittade en backe som passade barnen perfekt. Lite svårare än de backar vi brukar åka i på skalet. Och dessutom en skogsslinga som barnen älskade! Milo åker snabbare nedför backarna än mig och nu tar han ankarliften själv, med sina stavar i handen, uppför backen och väntar vid avstigningen på oss andra! Därav så lite bilder på honom.
Idag vaknade vi upp till regn, sen övergick det till snö. Så vi valde att inte åka skidor. Åkte istället till barnens favoritställe M-huset. Barnen kastade pil, spelade biljard och vi gjorde ett försök till att spela yatzy. Men det var roligare att hoppa i soffor och tillslut var olyckan framme. Noa hoppade från soffan, slog benen på armstödet och föll mot golvet med knäna och munnen. Båda framtänderna fick en smäll, en rejäl fläskläpp och lila på tandköttet ovanför framtänderna. Så nu har Noa två lösa tänder... Nu några timmar efteråt har han inte så ont, men svårt att tugga och bita. Dax att laga soppa till honom.
Efter två åk i familjebacken beslöt vi oss för att köpa liftkort. Mitt knä gjorde inte ont, det går mycket bättre att åka skidor än att gå. Vi hade nästan 10 grader varmt och solen tittade fram då och då. Hela familjen var helt slut i benen en timme innan liftarna stängde så vi gav upp för dagen.
Så härligt att den äntligen är här, 19 grader varmt för en vecka sedan och nu snöar det, precis som våren brukar vara.
Jag är dålig på att göra inlägg, blir mest bilder på instagram. Men tiden läggs på annat. Just nu har jag sedan 2 veckor tillbaka börjat bygga upp mina knän. Sjukgymnastik varje dag och några egna övningar för mage och rygg när jag ändå är igång. Mitt knä är mycket bättre nu, behöver inte halta och vara rädd att knäskålen hoppar ur led i varje steg.
Nu sovdags, sista dagen på arbetsvecka imorgon. Min bästa dag, jobbar 3 timmar, sen lite planering och sen tidig hämtning på förskola och skola!
Milo deltog i en hinderbanetävlig på Turbo och fick snabbaste tiden av 7-8-åringarna! Pansar och Bullet var där och delade ut pris. Vinsten blev en t-shirt och en plats till barnens hinderbana på fyrishov då många av gladiatorerna från tv kommer vara med.
I lördags började sjukdomarna. Eller egentligen förra veckan för då var Milo febrig och förkyld i några dagar. Men i lördags fick jag feber och blev jätteförkyld. Lördag natt började Noa kräkas och slutade inte förrens måndag förmiddag, och dessutom både feber och förkyld. I söndags blev Andreas förkyld och haft ont i huvudet sedan dess. Igårkväll började Milo kräkas, nu är han uppe i 11 ggr. Noa slutade också på över 10 ggr innan han blev bra. Så idag är både Noa, Milo och jag hemma. Hade förvarnat Andreas på att han kanske behövde vara hemma och hjälpa mig idag men jag känner mig lite, lite piggare.
Till helgen är det 80-årskalas i Sundsvall men vi får se hur snabbt vi blir friska. Vill verkligen inte sprida dessa virus vidare.
Innan jul när vi var på xxl gick Noa och beundrade alla hockeykläder och skydd. Högt upp på önskelistan stod hockeyskydd. Så i julklapp fick han en väska med hockeyutrustning. Idag var det dags att pröva den på is för första gången. En granne här ute i lindbacken är tränare och har även sitt barn med i hockeyskolan, så Noa kände sig trygg att vara ute på isen utan oss. Han har ju bara åkt skridskor max 4 ggr i sitt liv så det var vingliga ben ute på isen. Men han kämpade på väldigt bra. När han klev in på isen gick han med små steg, men efter en timme såg man redan en utveckling! Han fick tillochmed lite glid och åkte en kort bit. Hemma har han tagit på sig alla skydd igen och visade stolt upp sin hockeytröja som han fick av sin kompis!
När Andreas är på innebandy brukar Noa och Milo sova i samma rum, ingen av barnen vill, eller kan, somna själva. Så jag ligger bredvid Noa tills han somnar, sedan upp till Milo tills han somnar. Men Noa somnar alltid först, brukar bara ta 5 minuter så sover han. Så han tror ju att Milo får somna själv. Efter några minuter blir Noa lite orolig för Milo som enligt honom ligger själv. Han säger till Milo: "om det kommer någon dum och försöker ta dig, sparka han i pungen med dina dobbar!".
I ca två månader har Noa varit rädd och orolig för allt möjligt. Det började med en mardröm, han var helt förstörd på natten, hade väldigt svårt att somna om igen, grät och låg mellan oss i sängen, och höll oss i varsin hand. Efter den mardrömmen har han blivit mer rädd och orolig. Han vågar inte gå upp på övervåningen själv, vågar inte gå själv in på toaletten, blir rädd om han hör något ljud i huset, vill sitta nära i soffan o.s.v. Innan detta har Noa alltid varit den tuffare, som vågar saker som Milo inte gör. Men det hör väl till åldern. Noa har även börjat fråga om döden. Om jag kommer dö före honom, när olika personer i hans närhet/släkt kommer dö. Jag hatar när barnen frågar om döden, och är oroliga för den. Kommer själv ihåg sen jag var liten hur mkt jag tänkte på döden och oroade mig för när familjemedlemar skulle dö. Det var en jobbig period. Nu verkar Noas frågor om döden lugnat ner sig lite, för några veckor var det samma frågor varje kväll.
En dag jag kommer minnas, väldigt länge. Dagen började bra, lugn och skön dag på jobbet. Men kl 13 bröt magsjukekaoset ut. Barn efter barn började kräkas. Vi torkade kräks överallt, tillochmed på oss personal. Barnen satt på madrasser med varsin hink i väntan på sina föräldrar. Vi var helt chockade. Efter en timmas övertid åkte jag hem där nästa chock kom. Milo hade varit med om en obehaglig händelse på skolan. Mera vill jag inte skriva ut om här på bloggen. Och lagom till kvällen började jag kräkas. Vilken dag...
Nu har helgen passerat. Milo var på bio med sin farfar i lördags medan Noa och Andreas var på Leos i flera timmar. Själv sov jag fram till 15 på lördagen. Nu håller jag tummarna att barnen håller sig friska från magsjukan.
