För ett år sedan

Den 26 november 2008 togs dessa kort. Började misstänka att jag var gravid en vecka innan men tänkte att jag skulle avvakta med testet. Så jag väntade en vecka.

Väl hemma med stickan i handen började jag bli väldigt nervös. Tänkte först att jag skulle vänta tills Andreas kom hem men var samtidigt för nyfiken för att vänta. Så jag gjorde det, och efter bara några sekunder såg jag det blåa strecket komma fram. Men jag väntade i en minut som det stod, utifall strecket skulle försvinna eller nått annat skulle hända. Men det förvann inte utan blev bara mera och mera blått. Jag var alltså gravid! Svårt att få in sådär pang bom men samtidigt något jag längtat efter länge.

När väl Andreas kommer hem säger jag åt honom att gå in på toa där testet ligger. Han blir där ett tag och sen kommer han ut till mig i soffan. Kommer inte ihåg vad han säger men jag börjar i alla fall gråta. Tror han frågar om jag verkligen är gravid.

Kommande dagar kan jag inte tänka på annat än att jag är gravid, tanken slår mig hela tiden. Men det tog ända in i januari innan vi berättade våra familjer. Komiskt nog så fick vi en snuttefilt av Andreas föräldrar på julafton, men vi sa inget. Spelade bara coola och skattade åt det. Svårast var när jag tackade nej till cider hemma hos Andreas föräldrar en vecka innan jul då vi lagade julmat. Inte svårt på så vis att jag ville dricka cider utan svårt att tacka nej utan att göra dom misstänksamma. Andreas pappa sa att cidrerna hade han köpt till mig eftersom han vet att jag bara dricker det. Men inte denna gång. Fick även tacka nej till två olika sorters glögg. Men där kunde jag bara säga att jag inte gillar alkoholglögg, vilket är sant. Sen var jag även nervös för att min mamma skulle märka att jag inte tog nån gravad lax på julafton eftersom hon vet att jag gillar det så mycket. Så när laxen passerade mig skickade jag bara vidare, men det var ingen som la märke till det, phu!

Nu ett år senare ligger den underbaraste lilla pojken här i sängen och vrider sig som värsta gymnasten.